Och det gör ONT, så ont i mitt hjärta!! I 12 år har vi levt ihop han och jag, inte många dagar ifrån varandra. Det känns kan jag lova. Det är jobbigt och jag måste hitta en ny rutin utan honom, det känns bara jättekonstigt. Svårt att vänja sig, jag tycker att jag hör honom, och jag kollar där han brukar ligga helatiden.
Jag tog honom till hjärtspecialisten igen eftersom han fick ett nytt krampanfall, andades tyngre, andades förfort, åt jättedåligt, spydde upp maten, kissade på sig, orkade inte gå, ramlade, hostar massor....ja listan va lång....Och de sa till mig att visst kan vi göra alla undersökningar igen, ultraljud av hjärtat, rönken av lungorna osv. men det kommer bara visa oförändrat läge eller sämre, absolut inte bättre, för han kan aldrig bli frisk, alla hundar som får detta dör av det, och det är en plågsam död, drunkna av lungödem(vatten i lungorna) eller krampa ihjäl....så varför ska vi hem igen och vänta på detta?
Jag valde att låta honom somna in direkt, med stark rekommendation av veterinären.
Jag viskade "förlåt" och "jag älskar dig" i hans öra flera gånger.
Jag kände mig så elak!!! Han ville inte dö, och han litade på mig...
Men det jobbigaste var att lämna honom där, att han bara låg kvar och inte försökte följa efter som han alltid gör...då brast det, annars höll jag mig helatiden för att inte visa något så Pontus skulle känna av det.
Tog på mig solglasögon och körde hem, 40km/h på 80 vägen....gissa om jag hade kö efter mig, men ja såg ju inget för alla tårar.
Älskade lilla gubben, förlåter du mig?
Här var han 2 år, då han flyttade hem till oss!
4år
Solen lyser på lilla P (5år) på landet.
Kallt på landet. Sötaste Myran!
9år
Det finns ju massor med bilder och även filmer jag vill visa, så jag kommer garanterat göra fler Pontus inlägg framöver! Han var en ganska rolig hund, så det finns många roliga bilder.
Sista bilden på Pontus och Zooi...
Pontus blev 14 år. (sista bilden)
Jag valde att kremera honom separat, vilket innerbär att jag kommer att få hämta en urna senare. Denna ska jag strö ut på landet där han alltid trivdes som bäst! Det känns bra, då vet jag vart han finns. Pontus vill inte vara någon annanstans än med oss.
Vilken hund – en som man får endast en gång i livet! Tårarna rinner medan jag läser om honom. Han hade 12 fina år med er och han kommer att finnas med er alltid. Det kommer en tid då ni kan tala om honom och genast skratta åt alla roliga minnen men det är inte tid för det ännu när sorgen och saknaden är närvarande hela tiden. Jag förstår att det är oerhört tungt att mista honom men jag är säker på att det var rätt beslut även för honom. Ser fram emot flera fantastiska bilder på härliga, roliga Pellemyra! Varma hälsningar Tantolga i Motala
SvaraRaderaLilla lilla myran du har lämnat ett stort tomrum efter dig. Du var den sötaste, snällaste och roligaste hunden i världen.
SvaraRaderaJag tänker på dig hela tiden och allt roligt o mysigt vi har gjort tillsammans.
Jag kommer ALDRIG att glömma dig!!!
Det känns jätte bra att Lisa ska sprida dig på landet så vi vet vart du är. Då kan du sitta på din utkiks plats och spana på dom som går förbi på vägen, eller ligga på din favorit plats och sova under bordet.
Jag älskar dig....puuuuuus!
Grät när jag läste. Vilken hemsk saknad och sorg. Vi tänker på er!
SvaraRaderaKram från mig och Douglas
Tack för din kommentar i min blogg! Skickar tröstekramar....svårt att mista en kär vän
SvaraRaderaPontus jag kommer alltid att minnas dig du var så mysig å snäll. Puss å kramar
SvaraRaderaMaggan......Vi ses någon gång. Iframtiden.
Tack farmor och ni andra! Har knappt orkat gått in här men nu blir de lite nytt.
SvaraRaderaJag saknar honom jätte myke. Från Julia
SvaraRadera