Röj röj röj

Vi gör inget annat än röjer, eller vi, jag menar förstås Zooi och barnen. De är lek och bus och springa järnet varje dag!

Det går en hund på vägen och Zooi är lös, men hon är duktig och lyssnar på mitt "stanna".

Zooi är nu 6 månader gammal! Fast hon känns ganska vuxen så jag brukar påminna mig själv att hon är liten fortfarande och därför inte "hör" så jättebra alltid.
Tog lite mått idag och hon är nu 49,5cm hög och väger 11,5 kg känns som lite i överkant:) Det börjar bli lite tungt att bära på henne eller ha na på magen när man ligger i soffan, hon tror ju förstås fortfarande att hon är liten och försöker komma upp i mitt knä titt som tätt, men hon får ju inte riktigt plats så bakbenen blir oftast kvar på golvet.

2 soffpotatisar

Och lite mera bad har Z hunnit med.

Och jaga lite katt...

Och mycket bus med Jimi.

Du kan inte ta den!

Jimi e snabbare!

Bara så ni vet så är lerpöls vatten mycket godare än kranvatten, de första katterna gör när dom får gå ut är att dricka ur pölen.

Lovis, som har fyllt 5 år nu.

Det blir ganska mycket bilder på Z kanske, men hon är relativt ny för mig att fota på, så det är ganska roligt, dessutom är hon snabb vilket är nytt för mig och inte helt lätt att fota!

Hon har också förändrats endel i ansiktet(heter det ansikte på en hund?) Såhär ser hon ut nu.

Och här drygt 3 månader, mer svart i ansiktet. Förmodligen försvinner allt det svarta tillslut.



Avslutar med mamma Lovis och hennes 2 vita:)

Landet ♥

Vi har vart på landet och myst, det var jättehärligt men det kändes ganska konstigt att åka dit utan P, han som alltid brukade se till att packa med sig själv, antingen i eller brevid packningen satt han och väntade så vi inte skulle glömma honom.

Vädret var iallafall bra så det blev mycket spring för Zooi och barnen badade!

Här kommer "lite" bilder:

Z har svårt att välja boll..!

Skönt med gräsmatta! Man får ju liksom passa på.

Grodan boll....

...och kalle stropp. Det finns gott om sånna nu...mamma tycker dom är fina! Sen jag blev påhoppad av en rakt i ansiktet så tycker ja inte om dom.

Badtokiga barn!

Det var för kallt så Iina fegade ur och Jimpan va i först!



Neo

Kokos topp!

Jag å zooi tog en promenad genom skogen ner till sjön, och passerade min favoritmyrstack! Haha, men den har funnits sen jag var liten, och jag kunde sitta i timmar vid den och studera och leka med myrorna.

Dessa 2 diskuterade något ganska länge:) Jag e nog lättroad...

Väl nere vid sjön blev det fart på Z igen!

Alltså hon blir fullkomligt galen när hon får sand under fötterna!

Saaand!

Det var inte bara barnen som badade! Jag som trodde hon var badkruka!

Dyk!

Snabbt som 17 upp igen!

Halsbandet e nytt också:)



Från klippan vågade hon iallafall inte hoppa.

Efter middagen hittade jag 2 trötta.

Och sist men INTE minst! Neo drog upp sin första fisk! Kanske inte så stor, men bättre än de andra som inte fick nåt:)

foto: Tommi

Nu finns han inte mer....

Min vän Pontus, Pellemyra, Myran, Pelle, Limpan, P, Fiderillen, Pottus, Pluto, Pissnisse, Farbror P och Gammelgubbe (Kärt barn har ju många namn) finns inte längre!
Och det gör ONT, så ont i mitt hjärta!! I 12 år har vi levt ihop han och jag, inte många dagar ifrån varandra. Det känns kan jag lova. Det är jobbigt och jag måste hitta en ny rutin utan honom, det känns bara jättekonstigt. Svårt att vänja sig, jag tycker att jag hör honom, och jag kollar där han brukar ligga helatiden.

Jag tog honom till hjärtspecialisten igen eftersom han fick ett nytt krampanfall, andades tyngre, andades förfort, åt jättedåligt, spydde upp maten, kissade på sig, orkade inte gå, ramlade, hostar massor....ja listan va lång....Och de sa till mig att visst kan vi göra alla undersökningar igen, ultraljud av hjärtat, rönken av lungorna osv. men det kommer bara visa oförändrat läge eller sämre, absolut inte bättre, för han kan aldrig bli frisk, alla hundar som får detta dör av det, och det är en plågsam död, drunkna av lungödem(vatten i lungorna) eller krampa ihjäl....så varför ska vi hem igen och vänta på detta?
Jag valde att låta honom somna in direkt, med stark rekommendation av veterinären.
Jag viskade "förlåt" och "jag älskar dig" i hans öra flera gånger.
Jag kände mig så elak!!! Han ville inte dö, och han litade på mig...
Men det jobbigaste var att lämna honom där, att han bara låg kvar och inte försökte följa efter som han alltid gör...då brast det, annars höll jag mig helatiden för att inte visa något så Pontus skulle känna av det.
Tog på mig solglasögon och körde hem, 40km/h på 80 vägen....gissa om jag hade kö efter mig, men ja såg ju inget för alla tårar.

Älskade lilla gubben, förlåter du mig?

Här var han 2 år, då han flyttade hem till oss!

4år

Solen lyser på lilla P (5år) på landet.

Kallt på landet. Sötaste Myran!

9år

Det finns ju massor med bilder och även filmer jag vill visa, så jag kommer garanterat göra fler Pontus inlägg framöver! Han var en ganska rolig hund, så det finns många roliga bilder.

Sista bilden på Pontus och Zooi...

Pontus blev 14 år. (sista bilden)



Jag valde att kremera honom separat, vilket innerbär att jag kommer att få hämta en urna senare. Denna ska jag strö ut på landet där han alltid trivdes som bäst! Det känns bra, då vet jag vart han finns. Pontus vill inte vara någon annanstans än med oss.